Bekvämlighetstil utan klackar?

Nu var det en stund sedan jag bloggade här. Frisk har jag blivit och flyttningen är i full gång.

Nu sitter jag här och har precis avslutat ett arbete och är fruktansvärt nöjd. Kommer kunna njuta av afron idag, ultimat. Har träningskläderna på mig redan då jag trodde att vi (som gjorde arbetet) skulle bli klara så sent så jag skulle bli tvungen att springa till tåget. Det är lite farligt att gå i träningskläder, för jag blir mer och mer sugen på att gå i det varje dag. SÅ skönt, tights, sportbh och nån skön ti-scha. Jag blir till och med sugen på att inte ha något smink på mig när jag har dem. Bekvämligheternas bekvämligheter, är det nått jag tänker på innan jag går iut innan för dörren är hur mycket jag kommer gå denna dag, och är det mer än 100 m så skippar jag klackar. Det är sjukt snyggt, men så obekvämt och gå i gräs med klackar funkar inte om man nu har argumentet med att det finns bekväma klackar. Sen är det den här klantigheten och oaktsamheten. När jag var liten så var det nästan ett hurra när man kom hem och var skitig, då hade man ju lekt ordentligt, och så är jag fortfarande. Saker blir skitiga. Igår tex så grotta jag ner mig i gräset med mina nytvättade jeans, helt utan att tänka. Så det kanske är dumt att köpa fina piffgrejer då den ändå bara går sönder eller smutsas på två sek.

[Jag måste ju såklart klättra upp i borgen för att prova, det skulle aldrig gått med klackar, jag i växsjö sommaren 2008]

På fredag händer det i alla fall, flytten avgår och jag och min sambo blir med hus. Så roligt och så skrämmande på samma gång. Tänk om man blir ett sånt där "Arga snickarn par". Det där med växa upp kankse ska ta och dyka upp nu.

Sen så fick man se på fitnessfighten och blev lite sugen, ska man anta utmaningen samtidigt som allt detta?